Kabondoresan - Kisumu, stipendiater

Under helgen gjorde vi olika saker. Sven gjorde en utflykt till Kisumu och här kommer hans berättelse:

Förutom turistandet, så hade jag med mig några uppdrag.

Det första var att inhandla dambindor av märket: "I care pads". Taxichauffören plockade upp sin GPS för att hitta till "Afri-can" som det hette där bindorna tillverkas. Ej att förväxla med bilfirman "Afri-car" som låg i nedervåningen. Det råkade vara så att företagets holländska ledning var där när jag kom. Nåväl, jag fick köpa bindorna och blev snabbt utmotad då de var upptagna med att prata med holländarna. På utvägen noterade jag att de hade något som liknade den toalett som vi skall bygga. Den var urinseparerande men fekalierna komposterades inte in situ (på plats för er som inte är hemma på latin) utan tömdes som ett vanligt torrdass. På det sättet får toaletten naturligtvis mycket större kapacitet. Frågan är hur det är med tömningen och vilken efterbehandling som görs?

I bästa fall transporteras fekalierna (skiten alltså, för er som inte ....) på ett hygieniskt sätt och komposteras eller ännu bättre rötas så att man förutom gödsel även får biogas. Ännu, ännu bättre om man föder upp larver av den munlösa svarta soldatflugan på skiten. Då får man larver som går att äta och lite gödsel.

I sämsta fall kommer någon och hämtar skiten med en öppen skottkärra, kör runt närmaste gathörn och dumpar skiten i rännstenen. Risken är att det är det sistnämnda som gäller.

Mitt andra uppdrag var att skaffa en cykel åt Ingrid. Jag gjorde inget seriöst försök men noterade att det bara tycks finnas herrcyklar i Kenya. Jag såg faktiskt inte en enda damcykel.

Efter besöket på dambindefabriken vidtog turistandet. Jag bodde på Sunset Hotel med utsikt över Impalaparken (Impala är Afrikas svar på rådjur). Jag besökte parken och det var kul med Impalorna som sprang fritt. Hemma har vi rådjur som springer fritt i trädgården, äter upp rosorna och levererar fästingar. Det kanske vore en affärsidé att locka kenyanska turister till oss för att betala dyrt för att titta på våra svenska rådjur? Jag skänker bort affärsidén gratis.

Så besökte jag hamnen, järnvägsstationen och muséet innan jag kände mig färdigturistad.

/Sven

Sven kvar i Kisumu och Bo och Ingrid på Diakonia hela dagen. På f.m kom fyra flickor, Beatrice, Ann, Annet and Renice, alla sponsrade av enskilda eller grupper i FoK, på besök. De stannade i många timmar och tycktes trivas i varandras såväl som vårt sällskap. Vi hade både enskilda och gemensamma samtal om deras livssituation och skollivet. Nu i november avslutar de sitt första år i gymnasiet. Alla fyra var entusiastiska över att bli medlemmar i Karopa och jag påminde dem om att Friends of Kabondo lovat sponsra första medlemsavgiften med 50%. De vill gärna ta upp iden med smyckestillverkning med Karopa. De fick låna Bosses fina kamera och lärde sig snabbt att använda den. Sen var de i full fart att fotografera både här och där här på Diakonia. Några av deras fina bilder bifogas den här rapporten. Innan de lämnade oss, strax före regn- och åskvädret drabbade oss, bjöd vi på lite frukt. De såg nöjda och glada ut när de lämnade oss på em.

BI